Gott Nytt År

Då var det nyår, ännu ett år har gått och jag sitter här in min fars radhus, ska över till min mor och äta middag tillsammans med familjen. Egentligen skulle jag vilja vara tillsammans med vänner, men vad för vänner har jag, skrev till en på facebook att jag önskade ett gott nytt år till henne och sambon, fick svaret ”varför skickar du en hälsning till mig, jag vill inte veta av det, jag hatar dig, fattar du inte när du ska lägga ner”. Såna bra vänner har jag………inte roligt alls…….undrar hur hon skulle känna sig om jag skrev så till henne. Jag försöker ju bara vara trevlig och glad mot andra människor, även om det inte ligger så bra i min personlighet. Jag uppfattas oftast som kall och mekanisk i mitt sätt, men det ingen verkar se är att verkligen försöker att vara som det är meningen att ”normala människor” ska vara, men det verkar inte som att jag kommit underfund med det. Vad är egentligen normal?? Finns det något normalt i den här världen??

Jag försöker att komma ifrån min selektiva mutism, men det är svårt, folk räknar ju med att jag kommer att stå där och titta ner i marken utan att röra en fena eller ens le mot dem, ännu mindre så är det många som aldrig hört mig tala.  Om ingen räknar med att jag kommer att tala, blir det en stor sak när jag väl gör det, vilket jag inte vill. Så det tar emot att ens försöka.

Att jag har högfungerande autism kommer jag aldrig att komma ifrån, jag är bara glad att jag lyckades komma genom skolan och fått ta körkort. När jag var hos psykologen på Habiliteringen gick det upp för mig varför jag inte hänger med i filmer jag ser första gången och varför jag föredrar tecknat och animerat. Jag har ju alltid haft svårigheter att läsa av andra människor, och när jag var på bio med min kontaktperson så komma jag på mig själv! Jag tittar ju för tusan knappt på ansiktena på skådespelarna, inte undra på att jag inte hänger med. När alla andra i omgivningen så som i biosalongen skrattar, då vet jag att man ska skratta och jag försöker skratta själv. Nej men det är så att jag måste se en film flera gånger för att förstå vad som är roligt, spännande, skrämmande och så vidare.

Sen ska jag försöka att komma ihåg att skicka tillbaka ett mail senast i morgon till boendestöd, hur vi ska gå vidare i planeringen och utförandet av insatserna. Helst av allt skulle jag vilja fixa alla saker helt själv, men det kommer ju inte inträffa inom den närmsta tiden. Andra människor skrämmer mig, jag kan inte åka buss för jag tror till hundra att jag kommer att smittas av något, tänk om någon sätter sig vid mig, tänk om det är fullt i bussen, tänk om kortet inte fungerar och alla stirrar på mig?! Varför kan inte bara få vara enkelt!

Till alla er som läser bloggen:

NU HOPPAS VI PÅ ETT ÄNNU BÄTTRE ÅR!!

HA DE BÄST!

GOD JUL

Då var snart julafton avkarad, jag är mycket nöjd med mina klappar, fick tre böcker, två av Cassandra Clare, väldigt bra böcker, rekommenderar dessa böcker skarpt ifall någon tycker om fantasy böcke, som utspelare sig väldigt långt tillbaka i tiden. Jag tycker om att fantisera om deras kläder, framför allt när det beskrivs så bra i böckerna, jag får verkligen upp bilder i huvudet om hur det kan se ut, älskar det. Aö.pått ha drömmar är också bra, jag älskar att drömma, finns det något bättre?? Det undnrar jag!

I morgon ska jag tillbaka till min far och fortsätta att umgås och äta gott. Syster tillsammans med sin lilla familj ska tillbaka till Stockholm och åker på förmiddagen, ska försöka komma ut så att jag hinner att träffa dem lite mer. Men jag kan inte hjälpa att jag håller att dö av utmattning, det blir aldrig en lugn stund och det behöver jag för att kunna fungera tillsammans med andra människor. Som min psykolog på habiliteringen sa, personer med högfungerande autism och aspergers kanske aldrig kommer att klara av att ha ett heltids arbete, efter som att vi blir så trötta av för mycket stimulans. Alltså att det är mycket runt om oss……..

Ingen annan

Jag har kommit fram till att jag inte vill vara en person utan autism, jag kan inte tänka mig att leva ett liv utan min fantasivärld. Oftast står jag inte ut med att ingen förstår mig, men jag styr min egen värld, där har jag kontrollen som jag älskar. I skolan hade jag lätt för att skriva berättelser, allt jag behövde göra var att skriva ner lite från världen inom mig, vilket ledde till bra betyg. Det hette att Lia har en bra fantasi, medan alla andra umgicks på rasterna satt jag själv i trappan och stirrade ut genom fönstret för att drömma mig bort. Jag kommer också ihåg hur arg jag blev när någon tog tillbaka mig till verkligheten, som liten trivdes jag inte att vara tillsammans med alla i förskola och skola. När jag var på lekis, gömde jag mig för det andra barnen och personalen, i kojan, under bord, bland de stora kuddarna. Då hade jag inget behov av att vara tillsammans med andra, jag visste i alla fall inte hur man umgicks med andra barn, om inte räknar med mina syskon. Jag var utsatt för mobbing genom låg, mellan och en bit in på högstadiet, jag förstod inte vad jag gjorde för fel. Jag fick den mest förstående att vända mig ryggen för att jag var för jobbig inte förstod, sen var det också min stumhet som fick alla att tröttna. Jag ville vara med fast jag inte pratade……..men de accepterade inte de andra barnen. Ingen visste att jag hade autism och selektiv mutism, det hade varit enklare om jag fått diagnoserna redan i lågstadiet och inte efter gymnasiet.

Ett tag i skolan var jag gräslig mot en tjej som gått om, som jag känt från ettan. Jag hade lärt mig hur de andra gjorde mot mig, när alla fick almanackor och jag försökte gång på gång att vara med dem, men fick svaret ”ska bara kolla almanackan, vad sägs som torsdag…….nästa år!”. En idiot som jag trodde att det var så man gjorde när man inte ville vara tillsammans med någon, så när den här tjejen frågade om vi kunde göra något, hon störde mig från min värld, så jag sa vad tjejerna sagt till mig och vände sig om för att gå till toaletterna, där hon låste in sig själv och kom inte ut. Nu så här flera år senare, så tänker jag att hon måste ha gråtit. Hon hade det inte heller lätt i livet och jag förstörde det ännu mer för henne……… Om du läser det här, förlåt……..

En som kan förklara

http://www.youtube.com/watch?v=5T10V4xoE8I

http://www.youtube.com/watch?v=b9w–sv6KyQ&feature=related

Hittade dessa på youtube, det förklarar en del vart jag tar vägen när jag bara stirrar ut i luften, sanningen är att jag är i min egen värld.

Lösenordsskyddad: Autism har många ansikten, detta är mitt.

6 saker jag vill att du ska veta

• När inte orden kommer ut
• Att inte ha ögonkontakt
• Inte kunna lita på människor
• Ständig ångest
• Att försöka vara normal men att ändå ha stämpel att vara annorlunda
• Önskan om att få vara någon annan

fem saker

Jag kan inte säga hur mycket jag uppskattar dig eller att jag älskar dig, jag kan inte ta emot kramar, tycker inte om närkontakt, men jag vill att du ska veta att jag är precis som du inombords. Inom familj är jag inte så underlig, ni är vana, visst blir ni galna på mig ibland, men det är inte alltid jag förstår varför. När det är andra i min närhet vill jag kunna säga hej och hur jag mår, men jag sitter där med mina blåa ögon riktade ner i marken, det går inte att locka mig att öppna munnen. Många tror att jag bara är uppkäftig som inte säger ett ord, men ni vet inte den ångest jag känner, gråter inombords. Jag tycker inte om att visa mina känslor och jag tycker inte om andras humör, förstår inte förrän det är för sent och skadan redan är skedd. Jag har inte bara autism, även selektiv mutism, jag ”klarar inte av att prata” utanför min familj, ibland får jag fram små korta osammanhängande meningar, sen tystnar jag igen när jag förstått hur illa orden kom ur min mun. Jag skäms, varför kan jag inte prata som andra, det är knappt att det går att säga hej till personen som sitter i kassan, även om jag vill ta ut pengar så kan jag inte. Ångesten väller genom kroppen, jag blir varm, det snurrar i huvudet……jag vet ju själv att jag inte kommer att svimma eller då på fläcken, men den rädslan går inte att ta bort.

Fem saker jag vill att du ska veta

• Jag är precis som dig
• Ge mig tid
• Jag tänker inte alltid logiskt
• Jag uppfattar saker annorlunda
• Jag kommer att prata med dig, bara jag lär känna dig.

  MEN JAG FINNS HÄR INNE!

Lösenordsskyddad: lite som hänt o ÖNSKELISTA