Spåren av diagnoser

Jag lever som titelten säger i spåren av olika diagnoser, folk som kommer i kontakt med mig, tror att dom vet allt om hur jag fungerar bara för att jag har vissa diagnoser. Fördomarna är värst, det flesta som hör att jag har autism och selektiv mutism, antar redan från början att jag inte kommer ge ifrån mig ett ljud, att veta att dom pratar över huvudet på mig som om jag inte förstår språket, gör ont. Jag förstår allt, det är bara det att jag inte säger så mycket utanför min familj. Det tar lång tid att lära känna mig, mitt riktigt jag och inte den tysta tillbakadragna lilla filuren som försöker att komma undan det verkliga livet så gott som det går. Jag försöker att inte tänka på det negativa, men jag har som det flesta vet ”katastroftänkande”, tänker på det värsta och förväntar mig också det.

OM jag hade fått mina diagnoser tidigare, hade jag fått mer hjälp genom skolan och då kanske alla hade förstått mig….men redan innan diagnoserna levde jag med fördomarna om mig. ”Du är tyst, du kommer aldrig att säga något tillbaka, så varför ska jag säga något till dig?”