Gott Nytt År

Då var det nyår, ännu ett år har gått och jag sitter här in min fars radhus, ska över till min mor och äta middag tillsammans med familjen. Egentligen skulle jag vilja vara tillsammans med vänner, men vad för vänner har jag, skrev till en på facebook att jag önskade ett gott nytt år till henne och sambon, fick svaret ”varför skickar du en hälsning till mig, jag vill inte veta av det, jag hatar dig, fattar du inte när du ska lägga ner”. Såna bra vänner har jag………inte roligt alls…….undrar hur hon skulle känna sig om jag skrev så till henne. Jag försöker ju bara vara trevlig och glad mot andra människor, även om det inte ligger så bra i min personlighet. Jag uppfattas oftast som kall och mekanisk i mitt sätt, men det ingen verkar se är att verkligen försöker att vara som det är meningen att ”normala människor” ska vara, men det verkar inte som att jag kommit underfund med det. Vad är egentligen normal?? Finns det något normalt i den här världen??

Jag försöker att komma ifrån min selektiva mutism, men det är svårt, folk räknar ju med att jag kommer att stå där och titta ner i marken utan att röra en fena eller ens le mot dem, ännu mindre så är det många som aldrig hört mig tala.  Om ingen räknar med att jag kommer att tala, blir det en stor sak när jag väl gör det, vilket jag inte vill. Så det tar emot att ens försöka.

Att jag har högfungerande autism kommer jag aldrig att komma ifrån, jag är bara glad att jag lyckades komma genom skolan och fått ta körkort. När jag var hos psykologen på Habiliteringen gick det upp för mig varför jag inte hänger med i filmer jag ser första gången och varför jag föredrar tecknat och animerat. Jag har ju alltid haft svårigheter att läsa av andra människor, och när jag var på bio med min kontaktperson så komma jag på mig själv! Jag tittar ju för tusan knappt på ansiktena på skådespelarna, inte undra på att jag inte hänger med. När alla andra i omgivningen så som i biosalongen skrattar, då vet jag att man ska skratta och jag försöker skratta själv. Nej men det är så att jag måste se en film flera gånger för att förstå vad som är roligt, spännande, skrämmande och så vidare.

Sen ska jag försöka att komma ihåg att skicka tillbaka ett mail senast i morgon till boendestöd, hur vi ska gå vidare i planeringen och utförandet av insatserna. Helst av allt skulle jag vilja fixa alla saker helt själv, men det kommer ju inte inträffa inom den närmsta tiden. Andra människor skrämmer mig, jag kan inte åka buss för jag tror till hundra att jag kommer att smittas av något, tänk om någon sätter sig vid mig, tänk om det är fullt i bussen, tänk om kortet inte fungerar och alla stirrar på mig?! Varför kan inte bara få vara enkelt!

Till alla er som läser bloggen:

NU HOPPAS VI PÅ ETT ÄNNU BÄTTRE ÅR!!

HA DE BÄST!

test Filed under Okategoriserat | Comment (0)