Ingen annan

Jag har kommit fram till att jag inte vill vara en person utan autism, jag kan inte tänka mig att leva ett liv utan min fantasivärld. Oftast står jag inte ut med att ingen förstår mig, men jag styr min egen värld, där har jag kontrollen som jag älskar. I skolan hade jag lätt för att skriva berättelser, allt jag behövde göra var att skriva ner lite från världen inom mig, vilket ledde till bra betyg. Det hette att Lia har en bra fantasi, medan alla andra umgicks på rasterna satt jag själv i trappan och stirrade ut genom fönstret för att drömma mig bort. Jag kommer också ihåg hur arg jag blev när någon tog tillbaka mig till verkligheten, som liten trivdes jag inte att vara tillsammans med alla i förskola och skola. När jag var på lekis, gömde jag mig för det andra barnen och personalen, i kojan, under bord, bland de stora kuddarna. Då hade jag inget behov av att vara tillsammans med andra, jag visste i alla fall inte hur man umgicks med andra barn, om inte räknar med mina syskon. Jag var utsatt för mobbing genom låg, mellan och en bit in på högstadiet, jag förstod inte vad jag gjorde för fel. Jag fick den mest förstående att vända mig ryggen för att jag var för jobbig inte förstod, sen var det också min stumhet som fick alla att tröttna. Jag ville vara med fast jag inte pratade……..men de accepterade inte de andra barnen. Ingen visste att jag hade autism och selektiv mutism, det hade varit enklare om jag fått diagnoserna redan i lågstadiet och inte efter gymnasiet.

Ett tag i skolan var jag gräslig mot en tjej som gått om, som jag känt från ettan. Jag hade lärt mig hur de andra gjorde mot mig, när alla fick almanackor och jag försökte gång på gång att vara med dem, men fick svaret ”ska bara kolla almanackan, vad sägs som torsdag…….nästa år!”. En idiot som jag trodde att det var så man gjorde när man inte ville vara tillsammans med någon, så när den här tjejen frågade om vi kunde göra något, hon störde mig från min värld, så jag sa vad tjejerna sagt till mig och vände sig om för att gå till toaletterna, där hon låste in sig själv och kom inte ut. Nu så här flera år senare, så tänker jag att hon måste ha gråtit. Hon hade det inte heller lätt i livet och jag förstörde det ännu mer för henne……… Om du läser det här, förlåt……..

test Filed under Okategoriserat | Comment (0)