Det var ett tag sen jag bloggade, men det har hänt en hel del. Har varit på läkarsamtal, träffat min ”nya” läkare, hon är trevlig och verkar bry sig, vi ska träffas i slutet på augusti igen tillsammans med min sjuksköterska. Jag kanske kommer att få mina mediciner i apopåsar eller vad de nu heter, hur som helst så slipper jag att ta mig till apoteket varannan vecka. Vilket är skönt.

I tisdags var jag dessutom hos tandläkaren igen, satt in en ny fronttand, så nu har jag ingen glugg längre! Jag är mycket nöjd och glad!

Dessutom träffade jag en person som kanske kommer bli min nya kontaktperson, hon kommer hem till mig i morgon, hon verkar trevlig och en stor fördel är att hon tycker om djur, hon är jourhem åt kattungar. Kanske kommer blogga senare ikväll, nu måste jag städa upp lägenheten så att det inte ser allt för hemskt ut när hon kommer…..

Lösenordsskyddad: Don’t play with me

Never Give Up

Om jag inte hade Selektiv Mutism, skulle jag kunna prata för mig utanför familjen, om jag inte hade autism skulle jag klara av att vara tillsammans med andra och veta hur man ska bete sig för att inte verka annorlunda av omgivningen. Jag förstår inte mig på det här med att föra ett samtal, med familjen kan jag prata på, men kan också bli helt tyst istället för att svara och förstår inte varför de blir irriterade på mig. Det är inte så lätt som alla verkar få det att verka. Funderar på om det finns någon form av handbok för oss med autism, så man kan få lite idéer och tips på hur man kan lära upp sig själv i samtal. Men det är ju förstås att Selektiv Mutism styr mitt liv med järnhand, kan man inte ens fråga i affären vart man hittar ex. Sardiner, är det svårt att föra ett samtal. Jag ska i alla fall bli kallad till en specialpedagog på habiliteringen och ha talträning, något som jag själv önskat. Sen har jag önskat att få samtalskontakt på psykosverksamheten, jag kan föra ett samtal med hjälp av surfplattan, jag skriver och personen läser vad jag skriver för att sen reflektera över det och komma med nya frågor.

En morgon när jag vaknar vill jag att allt all ångest, selektiv mutism, psykosen ska vara borta. Autism kommer jag ju alltid att ha, det kan jag leva med, bara jag lär mig hur jag ska hantera mig själv.

Igår kom tankar på att skada mig själv, har inte haft det på väldigt länge, kände mig ensam och övergiven. Eller tankar och tankar, det var mer spöken som försökte att få in mig i spökzonen, för ett tag var jag där och det skrämmer mig fortfarande, allt blir så mörkt och kallt, det är bara M som kan få tillbaka mig, han märker på en gång vad som händer och släpper mig inte med blicken, följer mig överallt, kan inte ens gå på toaletten själv..han vakar över mig som en hök..hans ögon säger ”snälla gör det inte…snälla, jag vill ha dig hemma” och jag kan inte göra annat än att ta mig tillbaka till verkligheten för att inte såra honom mer, han är det dyrbaraste jag har, älskar honom med hela mitt hjärta och själ!! Jag har lovat honom att aldrig ge upp…….och jag kommer att hålla löftet……

tankar som snurrar runt….

Även fast jag tar sömnmedicin, så vaknar jag vid 4 på morgonen och är pigg, kan inte somna om, ligger bara och vrider mig. Gick i alla fall upp och bestämde mig för att fixa lite med S och M, tog bort glasskivan, satte dit galler, surra fast värmelampan i ena änden, bytte vatten åt dom små liven. S kan äntligen öppna höger öga ordentligt igen, hon hade ett sår på ögonlocket, som nu har läkt ihop fint.

Var hos tandläkaren igår, fick ta stesolid innan, men jag var inställd på att jag skulle klara det, satt tillbaka lutad i stolen, medan tandsköterskan tittade, gjorde rent och påpekade att jag fortfarande har tandköttsinflammation vid framtänderna. Blev beordrad att köpa en annan tandkräm med Klorhexidin för att motverka infektion och sånt skit. Men det är inte lätt att borsta tänderna när tänderna går in bakom varandra, hur ska man få komma åt?? Skulle köpt munskölj också, men den som jag fick testa hos tandläkaren hade inte det apoteket besökte, måste erkänna att jag inte är så sugen på munskölj, det smakar ju F A N……. Har i alla fall skickat iväg ett mail till tandläkaren nu om vad man kan göra åt tänderna som jag opererat bort, dom i underkäken lider jag inte av att sakna, men det vore underbart att ha en hel framtand och inte bara en tredjedels tand.

Jag är knäpp, men det visste alla redan. Har märkt på sista tiden att jag inbillar mig saker, inte bara röster i huvudet, utan tycker att jag ser människor där det inte ens finns någon i närheten. Så nu tittar jag alltid en extra gång för att verkligen vara säker om jag måste gå förbi någon…..det är inte lätt att vara mig. Jag har inte berättat för någon att jag ser folk som inte finns…men det kanske man ska ta upp med läkaren på samtalet om två veckor???

Hopes Die Last – ”Some Like It Cold”

you know that
I’m trying to be myself again
but you don’t care
and I swear
I swear i’ll never be like you
and that’s the truth
cause I can see
that you are playing hide and seek
with all my dreams

Om man kunde stänga av livet för en stund och sen sätta på allt efter att man vilat upp sig igen…?

Ska till tandläkaren i morgonbitti, har varit orolig i flera dagar för det, i Söndags så skickade jag ett mail om att få lugnande, vilket jag kunde komma och hämta innan Onsdag. Jag intalar mig själv att det kommer att gå jätte bra, det enda jag behöver göra är ju att sitta tillbaka lutad i stolen, med sugen i munnen, så ska dom göra rent gaddarna. Får se om vi pratar någonting om vad vi ska göra med gluggarna där dom opererat bort tänderna.

Jag Undrar…..

Ibland undrar jag hur världen fortfarande kan gå runt…?

Ibland undrar jag vad alla vi människor gör på denna jord..?

JAG UNDRAR OFTA varför jag har autism, selektiv mutism och psykos….?

Jag skulle vilja ha mitt läkarsamtal redan i morgon, för att försöka reda ut vad jag ska ha för mediciner, vilken sorts hjälp jag kan få, om jag kan få någon form av samtalskontakt, det vore hjälpfullt! Har så mycket tankar i huvudet, som bara snurrar runt, blir ingen ordning alls och inte känner jag att jag kan försöka få någon att lyssna, utan att ha fördomar om mig. Jag trivdes bra på habiliteringen med den psykologen, men vi ”pratade” (jag skrev på plattan och hon läste) om vardagsproblem, som på jobbet med alla jobbiga praktikanter och sånt. Jag VILL verkligen göra skillnad i mitt mående och livssituation, jag är TRÖTT på att ha det så här, att nästan aldrig känna att man är på topp, ha ständig ångest, känner sig orolig och tycker världen är obehaglig……

Livet känns hemskt just nu, ibland undrar jag hur jag ska klara mig? Men om man tittar tillbaka i livet så har jag just det, klarat mig alltid, så den här gången kommer det nog inte vara nåhon skillnad. Lia klarar sig alltid, vad som än händer. Alla gånger då jag verkligen försökt att vara stark, lägga undan mitt mående för en stund för att kunna umgås med familjen, men alla tror hela tiden att jag är sur för något. När om frågar vara jag är arg så blir jag just det för att alla jämt frågar mig det!? Kan dom i te bara acceptera att jag inte alltid är på topp och dom behöver inte kasta ur sig såna saker som att jag ser ut som ett åskmoln!

mår sämre än en påskhare på julen

Vaknade i natt av att jag hade panik, försökte att lugna ner mig, lyckas somna om ett efter mycket om och men. Spelade till ds för att skingra tankarna, tycker fortfarande inte om verkligheten, den känns för hemsk och otrevlig. I morse när jag vaknade så funderade jag på vad jag skulle ta mig till, skulle jag kontakta psykosverksamheten, mobila eller jouren?? Än så länge har jag inte gjort något av det nämnda, på måndag ska jag få min injektion och nya tabletter igen, då ska min far följa med och min arbetskonsulent ska skicka ett mail till min far, om hur hon tycker att hon och jag kommunicerar med varandra och att det vore bra att ha samtalskontakt, antingen en kurator eller psykolog. Det gick ju suveränt bra på habiliteringen med surfplattan, jag skrev och psykologen läste.

Känner mig bortglömd, har vänner på funkis som chattar med mig, men det är inte samma sak som att ha en person i samma rum man kan prata med. Jag vill ha en ny kontaktperson NU!!! Att ha något att se fram emot, att komma ut med någon annan än min far….inte för att det något större fel på honom, men det vore roligt att ha någon annan.