frågande värld
Varför är du så tyst? Vad tänker du på? Kan du inte säga vad du vill? Men snälla sig hur jag kan hjälpa dig?!
Hur svårt är det för andra att förstå att det är just prata jag har svårt för mig, jag har inte heller världens bästa kroppsspråk. Det är som att jag tappar all kontroll över min röst, kan inte få fram ett ljud, jag försöker, men skäms när jag inte ens får fram ett ljud som kan tolkas som ett litet hej. Många tror att jag väljer att inte prata, men om ni kunde uppleva mitt liv bara för en dag så skulle alla ni upptäcka att det inte går att få fram ett ljud.
Jag förstår inte varför de flesta andra kan kommunicera så enkelt med varandra, medan jag står bredvid och inte ens kan titta på personerna som pratar med mig, så tillslut brukar det alltid bli så att jag hamnar helt utanför….jag står och lyssnar men efter ett tag när jag inser att jag inte kommer att få ur mig något så flyger jag i väg till min egen värld, där jag kan prata, där jag har vänner, där jag känner mig behövd, där jag inte måste ta mediciner, där jag kan klassas som normal…..
Varför ska livet vara så svårt?! Allt jag vill är att kunna ha ett samtal med någon utanför familjen, ett helt normalt samtal, så att jag inte känner mig löjlig efter att samtalet är avslutat.
Flera nätter i rad har jag drömt att jag varit inlåst på psyket igen, när jag vaknar och inser att jag ligger hemma i min egen sängen, blir jag nästan lite besviken, men jag kan ju inte ligga på psyk i hela mitt liv….
Filed under Okategoriserat | Comment (0)Fortfarande ingen post, undra om dom glömt bort mig, skulle ju få en tid till min läkare på psykosmottagningen, men med min tur lär jag få den efter att mitt frikort gått ut. Ibland känns det som att landstinget väntar just på att korten ska gå ut så att dom kan få in mer pengar. Ska försöka få med mig någon från boendestöd då, eftersom att min far inte kan lämna min mors valp hemma själv. Men sen kanske är det bra att någon annan än min far följer med dit, som min mor säger, du måste släppa taget om honom någon gång….
Sitter och är hundvakt nu åt valpen, har min vovve här också, dom ligger i rummet och sover, jag tycker att det är kallt, men jag vill inte stänga ytterdörren, för då kan inte valpen gå ut o pinka när hon vill….
Den 14 september ska jag ha uppföljning med min handlägare på SOL tillsammans med boendestöd hemma hos mig, det kommer gå strålande, jo tjena, det är i alla fall det jag försöker att intala mig själv. Kan inte hjälpa att jag blir supernervös inför möten, tycker att det är svårt när det är mig mötena handlar om. Ibland önskar jag att jag bara kunde vara ”normal” och slippa gå till psykosmottagningen för att få mediciner och att jag kan gå till affären själv och komma därifrån med det jag skulle handla…slippa paniken när jag ser att det är mycket människor i butiken. Ibland är det till och med så jobbigt att jag skulle vilja gråta, var nära i måndags…suck…när ska någonsin bli normal…..?? Oo
Filed under Okategoriserat | Comment (0)