Flytta eller inte flytta?!

Jag är splittrad! Flytta till service boende eller inte? Det är det som är den stora frågan. Samtidigt som jag tror att det skulle vara bra, det finns ju alltid fördelar och nackdelar, men jag är lite rädd för att ingå i ett boende. Ingenting kan ju vara värre än när jag låg på sjukhuset psyk avdelning, det var en fristående del som låg en bit från själva sjukhuset. Jag vill kunna bestämma själv vad jag ska göra och inte göra. Om jag ansluter mig till boendet har jag garanterat folk runt mig, tror det jobbar fyra eller fem personer som kommer regelbundet hem till mig och gör olika insatser. Har ju boendestöd idag, vi jobbar mycket med kosthållningen, gör matscheman, inköpslistor, sätter en stjärna på schemat när jag ätit ett målmat, sen när dom kommer nästa gång går vi genom vad jag ätit och varför jag inte åt alla mål. Just nu får jag i mig ungefär två mål per dag, äter jag frukost är jag inte hungrig till lunch och allt blir förskjutet.

I fredags ringde min arbetsterapeut till min far, han har försökt att fått tag på henne för att prata om att jag kanske kan få prova en digital memoplanner. Den ser ut som en större surfplatta, där man ser allt man ska göra under dagen, den larmar, om man kopplar den till internet så kan den skicka påminnelser till min mobil i fall jag skulle vara ute med hunden. Jag tror själv att det skulle bli lättare att planera mina dagar och undvika paniken av att dagen inte räcker till. (är urdålig på att planera och fastnar med olika saker istället för att göra det jag skulle).  Om jag får testa en sådan, så har jag planer på att programera in mina medicin tider, prata med hemvården om att dom gör besök på morgonen och sista besöket vid nio på kvällen. Tabletterna vid halv åtta tänkte jag försöka ta själv och kommer dom vid nio så ser dom ju om jag lyckas inte eller inte.

Idag ska jag åka iväg till mormor och morfar tillsammans med familjen, min hund ska förstås med. Egentligen skulle jag velat att han stanna hemma hos min far, för morfar och mamma matar honom med människomat. Min hund är känslig och blir ofta dålig i magen eller kräks när han får något han inte är van vid, men det verkar ingen förstå…. Hur som helst ska vi fira mig, jag är hela 26 år nu……känner mig inte en dag över 18 år…..

I måndags var jag till psykosverksamheten för att få min injektion och hämta vid behovs medicin. Det började bra, anmälde mig i receptionen, dom låser upp och jag går in, när jag kommer till väntrummet börjar jag att ta av mig min jack. Då skrämmer min sjuksköterska live ur mig, genom att säga ”HEJ, jag såg dig komma genom fönstret!”. Sen blev hon förvånad när jag skakade på huvudet att jag inte ville ha med mig verken Atarax eller Risperidon… Just nu räcker det med min injektion.

Filed under Okategoriserat | Comment (0)