hopplöshet

Jag har ätit min fryslåda med sorg idag, kommer han aldrig att komma tillbaka på riktigt, ska jag sitta fast med två andra spöken som ekar i mitt huvud? Jag kan ju alltid lyssna på h*n som inte är så farligt, men även denna har sina egenheter.

I morgon är det dags att ta sig upp till mottagningen igen, det kan inte vara så illa som det var sist jag var där, då fastnade jag mest hela tiden och var ledsen, vilket sjuksköterskan märkte. Känner mig lite som ett miffo när jag står där och verken kan röra mig eller få ur mig något alls. Är jag ett hopplöst fall?! Det undrar jag, för jag tror det mer och mer, har underliga drömmar som får mig att vakna med ett ryck……vad är det med att vara ”normal”? Hur känns det? Är det något som är värt att sträva efter??

test Filed under Okategoriserat | Comment (0)