Känner mig helt snurrig i huvudet, det här med min älskade S, jag blir lika förtvivlad när hon mår dåligt. Jag kan bokstavligen säga att jag hatar de! När jag känner mig stressad eller orolig så går jag mer in i min spökzon, tänker på hur det skulle vara om hon försvann, skulle jag kunna leva utan henne? Hur skulle mitt liv se ut då? Vi läser av varandra så bra, hon vet när jag är nere och jag vet när hon är nere, vi hjälper varandra att ta oss genom livet……allt jag vill är att vi ska få leva för evigt………
Jag tycker inte om att säga adjö till någon, framför allt inte till dig….jag älskar dig, skulle kunna amputera ena benet bara för att få ha dig för alltid….
Det är inte bara älskade S som oroar mig, kan inte sluta tänka på det stora nätverksmötet som närmar sig med stora steg! Jag har fått välja mellan att vara med eller sitta med plattan i ett annat rum. Självklart vill jag sitta med i rummet för att höra vad dom säger om mig, så jag skrev till A att jag ska sitta med i rummet med plattan framför mig och låser det sig helt så kommer jag att gå ut och sätta mig i ett annat rum. Det är spännande och läskigt på samma gång! Fick som förslag av A att jag skulle äta lunch på jobbet tillsammans med dom andra, men jag vet inte ens om jag vågar, det är knappt att jag vågar sitta offentligt och äta…….får se hur det blir med de……
Har skickat iväg en recept förfrågan till mottagningen, vill ha ut Lergigan, men i större förpackning för då går skyddet in…..jag menar kan dom skriva ut 100 st Atarax, så kan dom väl skriva ut 100 st Lergigan till mig. Jag gillar mer Lergiganens verkan på mig, känner mig lugn och cool, blir inte alls lika trött som av Ataraxen……
Filed under Okategoriserat | Comment (0)Lösenordsskyddad: Hur kan jag älska denna lilla individ så MYCKET???
Älskar dig!
Jag älskar dig förmycket för att bara stå att se på, när du vandrar den lilla stigen ifrån mig, jag kommer alltid att finnas och hålla dig på samma väg som min, vi har varit tillsammans för länge för att gå skilda vägar. Det går ont, så mycket älskar jag dig, jag inbillar mig att vi kommer att bli gamla tillsammans, men jag vet att den bilden kan raderas på kort tid. Hatar det! Men måste inse fakta att det kan hända, vilken dag som helst…….livet är hårt och orättvist…..Snälla håll dig borta från regnbågsbron!!
Filed under Okategoriserat | Comment (0)