Piller och Sprutor!
Mediciner som inte fungerat:
Abilify- Slutade med flera besök på akuten och blivit inlagd på AVA
Trilafon – kräktes och mådde illa i tre månader, hamna på akuten och AVA
Zyprexa- Började att tappa verkligheten och svimma gång på gång. Hjärtrytmen tog stryk av medicinen.
Citalopram- Illamående och allmänt konstigt i humöret
Mediciner som fungerar:
Setralin – mot deppighet och tvångstankar
Propavan – Gör att jag sover hela natten utan att vakna och hitta på andra saker
Atarax/Lergigan – Mot oro och ångest
Zopiclone – Gör så att jag somnar.
Risperdal Consta – injektioner som jag får var 14:e dag, mot psykoser.
Filed under Okategoriserat | Comment (0)Möte Av Klarat
Då har jag varit på möte på punkten och jag vet ärligt talat inte. Känns som att jag kan få liknande stöd utan att bo på LSS boende, boendestöd kan ju alltid utökas för att hjälpa mig mer. BST följer med på läkarsamtal, men kan även ta mig till tandläkaren, gör kosthållningsplan med mig, inköp. Innan jag låg på sjukhus hade vi lite mål med att hålla rent och ha ordning hemma. Hos vissa har jag redan flyttat, men jag är osäker. Jag kommer att få ett andra handkontrakt, ha ett fåtal person som jag träffar som hjälper mig i form av olika insatser, dom kan ringa eller skicka SMS när det är dags att ta mediciner, men dom har inget medicinskt ansvar, det finns en gemensam lokal, men det är tydligen inte ofta det är flera där, hon vi träffa sa att det brukar bli nån brukar och så personal i lokalen.
Det finns ett projekt som kallas DIS, delaktig i samhället. Där personer med funktionshinder träffas för att bara umgås, fika eller göra någon aktivitet. Funderar på om det skulle vara något för mig? Men jag är osäker där också, klarar inte av när det blir förmycket människor, sen blir det hundra gånger värre om jag inte känner någon alls. Så jag vet inte hur jag ska få ihop det här!?
Sen finns ju Vitsippan, där va jag en gång och gick aldrig mer tillbaka. Personerna som var där var betydligt äldre än mig, sen vågar jag mig inte dit utan min far och honom kan jag ju inte alltid släpa mig med. Jag måste bli självständig, men detta är svårt att genomföra och hålla.
Filed under Okategoriserat | Comment (0)Måndag = Möte
Och så är det måndag igen, jag är själv så nervös att jag inte vet om jag fixar att gå till jobbet. Alltid när jag har möten blir jag super nervös och känner mig totalt off. Men idag är det äntligen dags att gå till punkten tillsammans med far för att se och höra hur dom jobbar. Jag undrar hur pass fri man egentligen blir om man är inskriven hos dem. På punkten som ligger mitt inne i stan, hade dom öppettider som man kunde gå dit på, för att bara umgås med personalen och andra brukare. Sen anordnade dem olika aktiviteter man kunde vara med på, som att åka iväg till någon julmarknad, film i lokalen, osv. Det skulle ju vara roligt att träffa andra med samma funktionsnedsättning, inbillar mig i alla fall att dom personerna skulle ha lite mer förståelse för att jag inte pratar och är så framåt.
Min kontaktperson är i Thailand, hon har varit borta en vecka och ska vara borta den här också, sen får jag träffa henne igen. Undra vad vi ska hitta på då, slår vad om att hon kommer att ha solat, hon är en sån människa som vill ha lite färg på kroppen. Själv så försöker jag att undvika solen så mycket som möjligt, jag blir bara röd om jag är i den för mycket.
Ja! Igår var jag hos mormor och morfar, dom bor en stad längre bort, så det blir till att åka bil dit. Mormor fråga mig förut vilka färger jag tycker om, svarade att jag absolut inte vill ha något som är rosa, vad ger hon mig då?! Jo, LILA lakan, det var bara att le och säga tack! Det var en fin färg, men det är ingenting som jag skulle köpa själv. Fick också reda på att morfar varit hos läkaren och gjort ett hörseltest bland annat, som visade att han inte hör mycket. Så det är nog därför han inte hänger med, blir trött och pratar om helt andra saker. Jag vill inte att han ska bli dement som farmor var, inte för att jag pratar så mycket med honom, men man vill ju fortfarande att han ska leva så länge som möjligt och vara pigg och kry.
Så igår blev det tårta! Två av mina bröder åt och åt, mer och mer fikabröd, tillslut fanns det bara lite kakor kvar på ett fat. Tårtan, sockerkakan, bullarna försvann under tiden vi var där, sen passade ena brorsan på att käka chocklad och nötter som fanns på soffbordet. Själv så förstår jag inte hur dom får i sig allt?!
Filed under Okategoriserat | Comment (0)Flytta eller inte flytta?!
Jag är splittrad! Flytta till service boende eller inte? Det är det som är den stora frågan. Samtidigt som jag tror att det skulle vara bra, det finns ju alltid fördelar och nackdelar, men jag är lite rädd för att ingå i ett boende. Ingenting kan ju vara värre än när jag låg på sjukhuset psyk avdelning, det var en fristående del som låg en bit från själva sjukhuset. Jag vill kunna bestämma själv vad jag ska göra och inte göra. Om jag ansluter mig till boendet har jag garanterat folk runt mig, tror det jobbar fyra eller fem personer som kommer regelbundet hem till mig och gör olika insatser. Har ju boendestöd idag, vi jobbar mycket med kosthållningen, gör matscheman, inköpslistor, sätter en stjärna på schemat när jag ätit ett målmat, sen när dom kommer nästa gång går vi genom vad jag ätit och varför jag inte åt alla mål. Just nu får jag i mig ungefär två mål per dag, äter jag frukost är jag inte hungrig till lunch och allt blir förskjutet.
I fredags ringde min arbetsterapeut till min far, han har försökt att fått tag på henne för att prata om att jag kanske kan få prova en digital memoplanner. Den ser ut som en större surfplatta, där man ser allt man ska göra under dagen, den larmar, om man kopplar den till internet så kan den skicka påminnelser till min mobil i fall jag skulle vara ute med hunden. Jag tror själv att det skulle bli lättare att planera mina dagar och undvika paniken av att dagen inte räcker till. (är urdålig på att planera och fastnar med olika saker istället för att göra det jag skulle). Om jag får testa en sådan, så har jag planer på att programera in mina medicin tider, prata med hemvården om att dom gör besök på morgonen och sista besöket vid nio på kvällen. Tabletterna vid halv åtta tänkte jag försöka ta själv och kommer dom vid nio så ser dom ju om jag lyckas inte eller inte.
Idag ska jag åka iväg till mormor och morfar tillsammans med familjen, min hund ska förstås med. Egentligen skulle jag velat att han stanna hemma hos min far, för morfar och mamma matar honom med människomat. Min hund är känslig och blir ofta dålig i magen eller kräks när han får något han inte är van vid, men det verkar ingen förstå…. Hur som helst ska vi fira mig, jag är hela 26 år nu……känner mig inte en dag över 18 år…..
I måndags var jag till psykosverksamheten för att få min injektion och hämta vid behovs medicin. Det började bra, anmälde mig i receptionen, dom låser upp och jag går in, när jag kommer till väntrummet börjar jag att ta av mig min jack. Då skrämmer min sjuksköterska live ur mig, genom att säga ”HEJ, jag såg dig komma genom fönstret!”. Sen blev hon förvånad när jag skakade på huvudet att jag inte ville ha med mig verken Atarax eller Risperidon… Just nu räcker det med min injektion.
Filed under Okategoriserat | Comment (0)