Måndag = Möte

Och så är det måndag igen, jag är själv så nervös att jag inte vet om jag fixar att gå till jobbet. Alltid när jag har möten blir jag super nervös och känner mig totalt off. Men idag är det äntligen dags att gå till punkten tillsammans med far för att se och höra hur dom jobbar. Jag undrar hur pass fri man egentligen blir om man är inskriven hos dem. På punkten som ligger mitt inne i stan, hade dom öppettider som man kunde gå dit på, för att bara umgås med personalen och andra brukare. Sen anordnade dem olika aktiviteter man kunde vara med på, som att åka iväg till någon julmarknad, film i lokalen, osv. Det skulle ju vara roligt att träffa andra med samma funktionsnedsättning, inbillar mig i alla fall att dom personerna skulle ha lite mer förståelse för att jag inte pratar och är så framåt.

Min kontaktperson är i Thailand, hon har varit borta en vecka och ska vara borta den här också, sen får jag träffa henne igen. Undra vad vi ska hitta på då, slår vad om att hon kommer att ha solat, hon är en sån människa som vill ha lite färg på kroppen. Själv så försöker jag att undvika solen så mycket som möjligt, jag blir bara röd om jag är i den för mycket.

Ja! Igår var jag hos mormor och morfar, dom bor en stad längre bort, så det blir till att åka bil dit. Mormor fråga mig förut vilka färger jag tycker om, svarade att jag absolut inte vill ha något som är rosa, vad ger hon mig då?! Jo, LILA lakan, det var bara att le och säga tack! Det var en fin färg, men det är ingenting som jag skulle köpa själv. Fick också reda på att morfar varit hos läkaren och gjort ett hörseltest bland annat, som visade att han inte hör mycket. Så det är nog därför han inte hänger med, blir trött och pratar om helt andra saker. Jag vill inte att han ska bli dement som farmor var, inte för att jag pratar så mycket med honom, men man vill ju fortfarande att han ska leva så länge som möjligt och vara pigg och kry.

Så igår blev det tårta! Två av mina bröder åt och åt, mer och mer fikabröd, tillslut fanns det bara lite kakor kvar på ett fat. Tårtan, sockerkakan, bullarna försvann under tiden vi var där, sen passade ena brorsan på att käka chocklad och nötter som fanns på soffbordet. Själv så förstår jag inte hur dom får i sig allt?!

test Filed under Okategoriserat | Comment (0)