Minnesbilder

Jag blev mindre och mindre frisk sen i lördagskväll, på måndagen orka jag ingenting, hade ont i hela kroppen, av bokade boendestöd.

I tisdags var det dags för ett möte hos arbetskonsulten för att gå genom en arbetsmåls plan som jag hittade när jag letade efter en räkning. Inte för att jag i vanliga fall pratar med min nya arbetskonsulent, men i tisdags hade jag ingen röst, har fortfarande ingen röst, jädra förkylning. Hon är i alla fall jätte trevlig, hon har jobbat på ett boende som infattades av SOL, så hon vet exakt vem och vilka som behandlar mig inom vården. Far min var tvungen att ta upp det där om läkaren som förgiftade mig med mediciner, vilket höll ta kål på mig. A sa då, att den läkaren har en helt annan syn på mediciner och behandling än den jag har idag. ”Man kan ju hoppas på att de S, går i pension snart!” sa A.

Känns skönt att det inte bara jag som ogillar den där läkaren! Om ens patient börjar att kräkas upp allt och lite till, borde man inte då reagera med något mer än att ”Du vill säkert bara gå ner lite i vikt”… Jag får fler och fler minnesbilder från vad som pågick under dom där månaderna. Kommer än idag ihåg hur jag låg i sängen mer åt det döda hållet, när en SSK kommer in, ber mig följa med till övervåningen för att väga mig, men jag orkade inte ta mig någonstans. Hon gav upp och hämtade en annan SSK, den här kärringen drog i mina armar försökte få upp mig på fötterna, skällde på mig, berättade att jag var där för att vårdas och jag skulle lyda henne. Tänk er själva om ni verken mår bra psykiskt eller fysiskt, har kräkts i flera dagar, det kanske var någon vecka, inte fått i sig mat eller dryck, uttorkad, saltbalansen i kroppen är helt ur fas och då kommer någon ettrig person som mer eller mindre kommenderar dig till att ställa dig på fötterna, gå upp för två trappor för att väga dig, skulle du ens orka bry dig?

Sen att komma in till akuten för kanske den 5:e gången på tre månader för exakt samma sak och då inte bli trodd!? Få höra från läkaren att det bara är ångest som gör att man kräks….bli hemskickad utan att ta prover eller få medicin….. Komma tillbaka dagen efter, då så illa att jag fick köras in med rullstol, kräktes, skakade, tappa verkligheten. Äntligen fick jag respons och läkaren som undersökte mig, lyssna på min far och la in mig på AVA, där blev jag liggandes med dropp efter dropp, i flera dygn. Läkaren som hade ronden fattade misstanke och lyssna på mig när jag inte ville tillbaka till den avd som jag låg inne på…den här avd kan man tillägga låg avsides från riktiga sjukhuset och dom verkade jobba som dom ville där. Jag hamna i alla fall på underbara AVD 15, men idag finns den inte kvar….

test Filed under Okategoriserat | Comment (0)