Jag och SM

Vissa dagar när jag vaknar, känner jag bara att jag vill lägga mig i sängen igen och dra täcket över huvudet för att hoppas på en dag då jag vaknar och känner att idag ska jag prata med alla som vill prata med mig. Men det är bara att inse att den dagen troligtvis aldrig kommer att komma, jag kommer att vara ofrivilligt tyst i all evighet känns det som. Jag kan inte förstå att andra har det så lätt att säger mer än bara ett hej, jag får kämpa fram ett ynkligt hej som knappt hörs! Jag skäms lite över att jag inte har de tal och meningsuppbyggnad som alla andra, visst med vissa delar av familjen fungerar det normalt och jag kan säga långa avancerade meningar, men måste jag prata med någon jag inte känner så väl blir det helt fel, börjar bakvänt, orden hamnar huller om buller och jag tystnar lika fort som jag fått ur mig meningen.

För någon som inte har selektiv mutism är det svårt att förklara, tänk dig ständigt ångest, varje gång mobilen ringer och du ser att det inte är den far, varje gång du måste lämna ditt hem för att handla eller gå ut med hunden, utanför ytterdörren kan vad som helst hända, grannar som säger hej och vill fråga något eller bara ha ett trevligt litet samtal. När du själv vet att det kommer att gå åt skogen, du koncentrerar dig på att förska förstå vad som kommer ur munnen på den som pratar, när du kopplar ihop vad som sagts har du missat halva samtalet och står där som ett frågetecken.

Jag får inte bara ångest av ovissheten, jag blir svettig, känner hur rodnaden kommer i ansiktet, blir illamående, får ångest huvudvärk, hjärtat slår så att det bankar i bröstkorgen och dina tankar är bara hur du ska komma därifrån snabbast.

På min sysselsättning är det ständigt nya prövningar, kunder som vill fråga och ha hjälp, det enda jag kan säga som jag har i huvudet är ”hej, jag ska hämta nån som kan”, men det är inte alltid som sagt att meningen kommer ut rätt. När jag själv hör hur fel det blir så tittar jag ner i golvet och säger ”jag är bara praktikant”, sen vänder jag mig om för att leta upp min handledare som också äger butiken.

Det är inte så att jag trivs med att bara kunna prata ordentligt med min far, men jag har accepterat läget att just nu är det så här och jag behöver hjälp för att komma ur det här. Jag är i en ond cirkel som jag inte kan bryta mig ur själv…..

test Filed under Selektiv Mutism | Comment (0)