va den du är

oktober 2nd, 2011

Att acceptera någon precis som han/hon är, borde vara något självklart för alla! Men varför, VARÖR?! Gång på gång får jag höra att jag är knepig och borde ta mig i kragen, själv så har jag insett att det bara är att acceptera sig själv, jag kan inte ro för varken autismen, selektiv mutismen eller psykosen. Det enda jag kan göra att ta emot hjälpen (vilket jag har svårt för) och försöka hitta en väg ut. Än så länge har jag inte hitta den rätta vägen, men jag kommer nog till den korsningen i mitt liv tillslut….hoppas inom den närmsta framtiden.

Men det ska nog bli ordnig på mig också, jag kanske inte alltid verkar som att jag njuter och älskar livet, men enligt mig så går man in med inställningen att allt kommer gå åt helvete och det går bättre än förväntat så känner man sig duktig, även hur litet framsteget/lyckan må varit.

Den dagen då jag vaknar upp ur min dystra psykotiska värld och inser att världen utanför min bubbla inte är så hemsk, vet jag inte om jag kommer att skratta eller gråta.