förlåt
Nu ska jag låta dig vara, jag svär! Kommer aldrig mer att störa dig eller ens sätta min fot innanför dina väggar som skyddar dig mot världen. Vet inte om du någonsin förstod dig på mig, men jag begär ingenting av dig längre. Du fanns där ett tag, sen när det blev svårare i livet försvann du från mig, du gjorde det klart för mig att det finns viktigare saker i ditt liv än att vara min vän. Jag lider i det tyst, men nu finns det andra för mig, du hade en speciell plats i mitt hjärta, men nu arbetar jag på att fylla tomrummet med någon annan, som inte vänder ryggen åt mig. Jag vet att jag är udda och aningen speciell, men det kan inte stå i vägen för vänskapen, du är inte perfekt, så varför ska jag vara det?
Har en kontaktperson som inte verkar skrämma sig av mig, du kanske kan fylla mitt tomrum, efter en älskad vän. Snart är jag redo att plocka ner allt vi hade byggt upp, för att bygga upp nya minnen och föremål med andra.
När jag sitter här i min lägenhet, musiken på hög volym, djuren som sover, tänker jag mycket på vad jag gjort mot alla för att inte få vara med längre.