världen, livet, döden, helvetet o himlen

Jag tycker inte om världen, jag tycker inte om livet, jag tycker inte om verkligheten, tycker inte om min fantasivärld. Det fanns en tid då jag inte visste vad mitt eget psyke ställde till med, den tiden var bra, helt ovetandes om att jag inte klassas som ”frisk”. Det gör ont att jag tagit minst fem steg tillbaka, klarar inte ens av att svara barnen som bor i området, några frågar gång på gång om dem får klappa hunden, jag skakar bara på huvudet och går tillbaka till att vara i min och M värld. Jag har kommit till det stadiet då jag bara bryr mig om mina djur, inget annat är viktigt, vissa dagar får jag inte ens i mig mat, som i sin tur gör att jag blir illamående av järntabletten.

OM man kunde välja sina stunder, så skulle jag vilja vara tillsammans med mina farföräldrar, ingen verkar tro att jag kommer ihåg min farfar, men det gör jag. När han åkte hem tillsammmans med farmor så lämnade han alltid något hos mig och sa ”jag kommer tillbaka för att hämta”, men sen kom den dagen då han aldrig kom tillbaka, han var borta för alltid, jag fick aldrig återlämna det han lämnade….

Jag tänker på alla som försvunnit ifrån mig, det känns inte ens som att jag känner min familj längre, de flesta känns som främlingar, det plågar mig att inte kunna visa vad jag känner. Ibland undrar jag om mina närmaste verkligen känner mig, känner mig så splittrad, jag vill inte veta av dem, när jag egentligen behöver höra att vi finns här, eller förresten jag hatar att höra orden det kommer bli bättre, vi finns här om du behöver prata. Men sanningen är den att jag inte kommer att prata om det, jag vill inte prata om min psyke, mina känslor….vill ingenting….har ingen ork…känner mig bara som att jag vill lägga mig under bolltäcket och vakna när ett år har gått eller nåt sånt…..

Min glädje för livet har försvunnit, om jag inte hade mina djur så skulle jag försvunnit för längesen. Jag älskar dem för mycket, den dagen S försvinner från mig så vet jag inte vad jag kommer att göra, hon har funnits med mig så pass länge nu, vill inte ens tänka på det, men sanningen är den att jag måste genomgå den sorgen förr eller senare. Varje bakslag för mig och henne, gör att jag smått bryter ihop…..vill inte ens tänka på att den dagen kommer att komma…..

Jag skulle vilja gå tillbaka i tiden och ändra allt…….men det kan man tyvärr inte göra…suck

test Filed under Okategoriserat | Comment (0)