Önskan

Att vara någon annan har finns i bakhuvudet just nu, tänk att inte känna ångest, att inte vara rädd för vanliga saker, som det flesta tar förgivet. Egentligen så tycker jag att jag får ångest för värdelösa saker, bara jag ska lämna mitt hem, kommer ångesten krypande, tänk om någon där ute i verkligheten försöker att prata med mig, kommer jag kunna svara mer än bara ett ynkligt litet hej som jag in princip viskar, vilket gör att jag känner mig ännu mer hopplös. Tänk om ingen hörde mitt hej och dom antar att jag är otrevlig som inte ens svarar med ett hej.

Det finns mycket som jag skulle vilja göra, men inte vågar. Känns som att det finns flera olika sidor av mig, den tysta, tillbakadragna och drömmande, den ”normala” som jag är tillsammans med mina djur och en helt annan när jag är tillsammans med familjen.

Den här månaden fyller man 25 år också, känns inte alls tungt. Det kommer ju i alla fall att kännas likanat som innan.

Filed under Okategoriserat | Comment (0)