Konsten Att Tala

Vad är egentligen konsten att tala? Om det finns någon där ute som vet, berätta gärna för oss med Selektiv Mutism, jag önskar inget annat än att vakna en morgon och inte känns ångest över vad dagen ska utsätta mig för. Som min psykolog på habiliteringen pratade på om, att många känner ångest över att stå framför en grupp människor, men att jag har mer ångest än den normala. Nästa vecka kommer jag att få öva på att prata med psykologen, får se hur det går, för jag får inte ens fram ett hej, men när jag går så kommer det ut ett litet hej då ur mig, vet inte om hon hör det. Psykologen var i alla fall rolig på förra mötet, ”jag önskar att jag kunde ta bort din ångest, öppna fönstret, kasta ut ångesten och sen stänga fort så att den inte kom åt dig igen”. Det fick mig att ha ett litet leende på läpparna.

Jag ska försöka att ha ett öppet sinne till denna ”talträning”, men jag har inga stora förhoppningar på det, i skolan hade jag också sån träning och det blev inte bättre, förutom att jag kunde säga hej till personalen på skolan. Det spelar ingen roll om jag upprepar en mening i huvudet eller högt, säger personen jag försöker att prata med någonting som jag inte är bredd på så tystnar jag helt och sluter mig. Visst känns det pinsamt att inte svara på tilltal, men det känns hemskt att säga fel saker också. Jag försöker att innan att tänka ut vad olika personer kan tänkas att säga till mig……vilket inte är lätt gjort. ….finns så mycket olika saker som kan komma ur en person.

Och dessutom känns det som att jag kommer från en främmande planet ibland, framför allt när jag får höra saker jag inte väntat mig, då är det som jag inte känner igen språket, även om det är på svenska! Allt blir en enda röra och jag förstår inte vad personen vill mig, utan blir stående som ett stor FRÅGETECKEN!

Jag blev djupt sårad för någon timme sen, jag klarar av att få fram ett tyst hej till grannarna, dom nya grannarna frågade om vart tvättstugan låg, jag kunde inte svara utan bara stirrade ner i marken. ”Kan du inte prata eller är du bara DUM!?” Det är i såna lägen jag bara vill packa ihop mina saker, ta djuren och bara dra långt bort från alla människor!

”Försök vara glad, ge mig ett leende!”

I mina tankar går bara ut på hur jag ska komma ifrån just dig, varför ska jag le, om jag inte känner mig glad, varför ska jag skratta, när jag inte förstår det roliga? Varför ska jag prata med dig, när du förväntar dig en tyst person som inte ens kan ha ögonkontakt med någon.

Filed under Okategoriserat | Comment (0)