Jag är trött på att ha selektiv mutism, jag kan leva med autism och psykos, men att inte kunna säga att man inte mår bra på jobbet eller att man inte vill ha fika på rasten. Jag har kommit så långt att jag går, tar mina saker och säger till ägarna att ”jag rör mig hemåt”, annars säger jag inte mycket till dem. Min handledare brukar fråga om det går bra med det jag gör, jag svarar med ett ja eller nej, försöker att inte svara med att bara skaka eller nicka på huvudet. Det verkar inte som att någon förstår hur svårt det verkligen är att inte kunna prata fritt. Med min nya kontaktpersonen kan jag prata rätt fritt om mina djur, men inte mer än så. Det är enklare med henne för att jag kan bestämma själv vad jag vill dela med mig……

Tänk om jag kunde vakna upp i morgon och ha gåvan att tala med alla!

Filed under Okategoriserat | Comment (0)