De Gick BRA

Igår gick jag själv till psykosverksamheten för att hämta och få injektionen, jag var super nervös, visste inte riktigt vad som skulle hända, skulle jag få panik. Men min sjuksköterska som bor i samma område som min mor, pratade glatt om hundar, mina andra djur, det blev lättare så. Sen fick jag beröm för att jag klarar av att stå upp och få min injektion, utan att ens rycka till, jag bara står där och väntar på att de ska vara över. Efteråt var jag lite öm i baken, men det är fortfarande bättre än att ta den i armen, få de gånger jag fått den i armen har det känts som att armen tillhört någon annan. (Vilket gjort de svårt att köra hem själv)

Egentligen har jag svårt att människor ska ta i mig, men jag har inget problem med henne, hon känns helt okej. När jag gick i skolan fick jag panik bara nån som när mig, utan att röra mig. Så det har blivit bättre med tiden som gått.

Natten till Måndag var hemsk, vaknade med panik, mådde illa och i huvud skrek spökena. Kunde inte göra annat än att hämta hunden och blöta ner hans päls med mina tårar. Vissa nätter blir det så här, vet egentligen inte varför, allt känns för svårt och jobbigt.

I morse låg jag och funderade på hur länge jag ska ta de här injektionerna? Jag har ju tagit dom över ett år, det positiva är att jag hållit mig borta från att bli inlagd på psyket igen…

test Filed under Okategoriserat | Comment (0)