Spökzonen

Vad gör man när allt faller samman? Vad gör man när man inte kan göra annat än att stå still och se allt passera?

Jag vill inte vara en åskådare, som inte gör något. Farhågor om att aldrig komma ut i världen verkar besannas mer och mer. Vad har jag i denna värld att göra? Alla som har stämband borde ju kunnat prata? Jag är inte så annorlunda som alla vill få det till, jag är precis som dig, skillnad är bara att jag inte kan prata öppet.

Jag blir nedstämd av att besegras av världen, sitter ensam i min lägenhet tillsammans med djuren. Är ensam, men ändå inte, min hund kommer och lägger sig bredvid mig när jag ligger halvt utslagen. Han får mig att känna mig hel, men han kan ju inte vara tillsammans med mig 24 timmar om dygnet. Tror inte att personalen inom sjukvården, affärer skulle uppskatta att han kom med in, sen finns det ju alltid hundrädda.

Jag har varit ledig hela veckan för att försöka komma igen, känt att jag gått mot det bättre, men idag kom bakslaget. Kom inte iväg för att handla mat med boendestöd, i början gick det ganska bra när vi planerade och pratade lite lätt om sysselsättningen, sen låste sig världen. Såg inte ens när personen viftade med handen framför mina ögon, jag var åter i spökzonen….. När jag kom tillbaka och insåg att jag suttit en kvart utan att säga eller röra mig, kom paniken och tårarna…….

test Filed under Okategoriserat, Selektiv Mutism | Comment (0)