mm, det var det här med livet

Ibland känns livet helt hopplöst och meningslöst! Känns i alla fall som att jag gör någon nytta på min sysselsättning, sköter om djuren, prickar av varorna som kom, upptäckte ett fel på antalet på kattmynt godis. Jag fick glänsa lite, känns bra, nu vet dom att jag är noggrann, det är så jag vill uppfattas. Min ingen på arken vet om hela omfattningen av mina diagnoser, dom vet inte om min spökvärld. Min arbetskonsulent vet om att jag hör dem, men inte så mycket mer än det.

Jag blir så trött efter mina timmar på jobbet, det är inte många timmar och bara tre dagar i veckan, men det räcker för att få mig att ligga i sängen dagen efter och bara sova ut tillsammans med hund och katt i sängen. Det är inte många som förstår hur mycket jag måste anstränga mig för att verka ”normal”, försöka skjuta undan mina spöken för att kunna klara av mina uppgifter.

Jag har fått ny anti-ångest medicin, den fungerar bra. Nu är det Atarax istället för Lergigan som gäller, eftersom den sistnämnda inte går på högkostnadsskyddet, så ruller pengarna iväg. Ibland så behöver jag mer och vissa dagar ingenting alls.

Fick ett mail av min ena handläggare på socialpsykiatrin, boendestöd är lite oroliga för mig igen, dom märker på en gång när jag inte fått i mig medicinen. Nu ska vi försöka att hitta en lösning på de…..

Så var det här med min kontaktperson, mina tankar går att det håll att hon kanske inte orkar att ha med mig att göra, med tanke på att det trasslar med hennes sambo, hon hade honom att flytta och hon väntar sitt tredje barn. Hon måste vara förkrossad!? Orkar eller har hon ingen tid för mig så förstår jag det och då får jag vänta på att få en ny kontaktperson…….

Har denna fras i huvudet från en av paramores låtar, turn it off

”And the worst part is, before it gets any better
We’re headed for a cliff
And in the free fall I will realize
I’m better off when I hit the bottom”

test Filed under Okategoriserat | Comment (0)